En bit på väg mot förlossningsberättelsen
Jag satt och gick igenom mina skickade brev och fick syn på ett mail jag skickat till Elin för ett tag sedan med en bifogad fil som hette: Mitt förlossingsbrev. Jag som trodde att jag aldrig skulle få se det igen! (Detta handlar alltså inte om min förlossing utan detta är brevet man skriver när man är gravid och lämnar på förlossningen för att personalen ska veta hur man vill ha det och var man förväntar sig.) Hade slängt det jag hade på datorn och det jag lämna till dem på förlossningen har dem nog slängt vid det här laget. Så nu tänkte jag lägga upp det här så ni får se vad jag skrev till personalen på förlossningen och hur jag tänkte inför min förlossning. Sen kommer jag så klart att lägga upp hur förlossningen blev och så, har dock inte skrivit min förlossningsberättelse än så,
be patient.
Mitt förlossningsbrev
Förväntningar
Jag har inga förväntningar på förlossningen mer än att jag hört mycket bra om barnmorskorna i Malmö och att jag litar helt på er kunskap. Med tanke på att detta är mitt första barn och att jag inte vet hur jag kommer reagera när värkarna sätter igång och hela den biten vill jag ta allt lite som det kommer. Man kan ju inte planera en förlossning ändå, det löser sig förhoppningsvis på bästa sätt. Viktigast är ju att barnet mår bra i slutändan.
Rädslor
Min främsta rädsla är nog hur jag kommer hantera smärtan. Men det får man ju se när jag väl är i det och försöka tänka positivt och fokusera på att den intensiva smärtan försvinner så småningom.
En annan sak jag funderat mycket på är bristningar i underlivet. Då jag ofta får små bristningar vid vanlig penetrering, som blöder och kan svida när jag kissar efter sex, vill jag inte ens tänka på hur det blir när jag ska krysta ut en hel bebis där nere. Men det hör ju till och jag är inte den första som ska föda. J
Önskemål till personalen
Jag skulle nog uppskatta dämpad belysning i mån av möjlighet så klart.
Att ni försöker förhindra bristningar så gott det går, barnmorskan sa något om våta handdukar som ni håller mot mellangården. Jag ser att ni hellre klipper om ni ser att jag kommer spricka mycket än att jag brister av mig själv.
Jag vill gärna ha lavemang för att bli av med den psykiska blockeringen.
Att ni som kommer finnas på avdelningen under min förlossning försöker peppa mig och vara positiva men ändå behålla lugnet när jag börjar tappa orken eller modet. Ni får gärna diskutera med mig om olika metoder eller ge mig råd som ni tror skulle passa mig och min förlossning. Jag litar fullt på er kompetens och hoppas att det blir en bra upplevelse för alla och att jag inte skriker på er för mycket, haha!
Hur jag brukar reagera vid smärta
Vid smärta i kropp, huvudvärk, mensvärk och illamående brukar jag tycka det är skönt med ett bad eller en dusch, därför tror jag att det kommer fungera för mig i början av värkarbetet i alla fall.
Jag brukar annars lägga mig på sidan i en säng eller soffa och bara vilja fokusera på mig själv och ta det lugnt. Så jag kan tänka mig att jag kanske kommer vilja ha någon varm handduk/vetekudde eller liknande att lägga på ryggen under värkarna, försöka andas och lyssna på min kropp.
Men jag vet också att man aldrig någonsin upplevt denna smärta som en förlossning innebär och därför kan jag ju också reagera helt tvärt emot och bara bli rädd och tappa fokus helt…
Smärtlindring
Jag vill till att börja med testa naturlig smärtlindring först:
· Dusch
· Värme
· Massage
· Akupunktur om möjligheten finns
· TENS om ni rekommenderar det
· Avslappning och andning
Kan även tänka mig att prova dessa när smärtan blir för jobbig:
· Lustgas
· Epidural
· Lokalbedövning vid mellangård och underliv (rekommendation?)
Sen får ni självklart erbjuda andra metoder om ni tycker andra är bättre eller skulle passa mig så får jag ta ställning till det då.
Jag vill inte prova:
· Sterila kvaddlar
· Petedin (gillar inte tanken på det av någon anledning)
Min graviditet
Jag har haft en dröm-gravidtet! Har mått precis som valigt hela tiden, mådde bara illa 3 veckor under vecka 7-10. Har inte haft foglossningar, ingen värk, i princip ingen vätskeansamling i kroppen, inga hudbristningar och inga konstiga cravings. Har levt livet precis som vanligt!
Därför tror jag att värkarna kommer bli en enorm chock för mig som inte känt ett dugg under dessa 9 månader. Men klarar alla kvinnor i världen det ska jag också klara det J
Hur jag än kommer reagera på förlossningen så brukar jag vara en lugn, snäll och glad person!
Tack på förhand! J
