Nicole & Nellie

Känner mig aningen utmattad efter en lyckad shoppingdag med en hel del av och på med kläder vilket är mindre kul, men det resulterade i ett och annat plagg. Man mår så bra när man får lite nytt i garderoben, behöver förnya sig lite då och då. Bäst av allt var väl att jag själv endast lade 100 kronor på allt tillsammans *lycka*


En brun tunn "kofta" från Gina Tricot


En tjock stickad tröja från MQ


En svart t-shirt med lite detaljer från Gina Tricot


Detaljerna


Vanliga basic leggings & linne från Gina Tricot

Jag blev nöjd och det känns skönt att kunna ta på kläder man inte annars har för jämnan. Jag är lite smått beroende av Gina Tricots linnen, har x antal svarta och för några veckor sedan köpte jag ett i militärgrönt för att bryta den svarta vanan. Idag var jag duktig och tog ett i plommonlila. Vågat!

Nog om shopping och till något viktigare... Barnuppfostran!
Alla har nog lite olika syn på hur man fostrar ett barn... En del sätter inga gränser fören det nästan är för sent, en del anser att aga är acceptabelt (jag är verkligen inte en av dem), en del har väldig disciplin men har skapat det med mängder av kärlek, en del ger fri uppfostran men med mycket tjat och gnäll som inte gör någon nytta,
ja det finns tusen olika sätt.
Men jag tror att det är väldigt viktigt att sätta gränser, säga ifrån vad som är rätt och fel, vi föräldrar skapar ändå framtidens vuxna och vi vill väl att dem ska uppföra sig ordentligt.  

När jag var gravid var jag inne i en leksaksaffär och handlade. Där var även en pappa och hans dotter. Pappan gick mot utgången och ropade på dottern att hon skulle komma. Hon kan nog ha varit i 2 års åldern ungefär, som barn i största allmänhet struntade hon i pappan och började i stället att springa omkring.
Pappan gick då fram och drog upp henne i famnen, slog henne med knytnäven hårt flera gånger i rumpan tills hon började gråta och då skrek han åt henne att hon skulle vara tyst gång på gång.
Det kändes som mitt hjärta skulle hoppa ur bröstet av chock och ilska samtidigt som jag fick en klump i magen. Jag vågade inte göra något, personalen stod lika förbluffade som jag och tittade med stora ögon på den fulaste mannen jag sett, enbart på grund av hans agerande. Men ingen av oss gjorde något. Jag gick ut, funderade på att gå tillbaka och fråga vad han nyss sysslat med men vågade inte, skulle jag ringa polisen?
Vad gör dem åt en sån sak, gör dem ens något? 
Vad ska man som åskådare göra i en sån situation?

Ett annat senario, fast som utspelade sig på andra hållet kan man nästan säga var i måndags då jag satt på bussen mot Sandra och mammaträffen.
Längst framme på platsen för en passagerare framme vid chauffören satt en pojke i 5 års åldern, hans mamma stod bredvid honom och lutade dig mot glasrutan, hon har mörkt hår uppsatt i en hästsvans.
Helt plötsligt ser jag hur pojken sliter tag i mammans hår, tar spjärn med benen mot glasrutan och drar allt vad han orkar, mamman flyger bakåt och fäktar med armarna.
Det enda hon säger är: Men sluta Hampus, varför drar du mamma i håret?
Hon kommer loss och tar ner hästsvansen, pojken tar på nytt tag i hennes hår och drar i flera minuter. Hon gör ingenting... Bara ber honom sluta dra.
Vad får han för uppfattning, att det är okej att dra kvinnor i håret? Kanske gör hans pappa så hemma?
Vad vet jag som sitter som åskådare och frågar mig själv var felet ligger.
Där måste man som mamma sätta ner foten och förklara att det inte är okej att göra så, han kommer ju kanske springa runt på dagis och tro att det är så man gör på flickorna.
Han drog ju inte lite heller!

Jag anser att båda sätten är fel och är fortfarande lika överumplad över människors olika syn på barn och hur man ska lära dem att leva i dagens samhälle. Jag kommer ju säkert gör ett och annat fel och vem säger vad som är rätt och fel egentligen. Men man får ju tänka på att våra barn ändå måste kunna stå på sina egna ben (med stöd av oss så klart) en vacker dag och jag vill i alla fall att min dotter ska komma in med bra förutsättningar.
Tål att tänkas på...
Kommer förmodligen ta upp denna tråden fler gånger,
har flera skräckexempel på lager vill jag lova!
Tyvärr får man väl säga...

Oj vad detta blev långt (som alla inlägg jag skriver, har för mycket som vill ut tydligen.
Bloggen är nästan som terapi ibland, hihi!
Nej nu får ja sluta skriva...

Sov gott och dröm sött!
Imorgon ska vi på mammaträff, wiiie!!!