Känslor...
(detta handlar inte om Nellies pappa så ingen tror det)
Det känns inte alls bra idag... Har sjukt jobbiga känslor inom mig, jobbiga tankar och det känns som jag inte har någon att prata med, ingen som riktigt har tid att lyssna på mig och mina problem. Alla har fullt upp med sina jobb, sina barn, sina egna problem och jag känner mig sjukt... ensam. Som om ingen orkar lyssna på mina känslor. Har läst att Malin går och pratar hos någon, jag gick på 1-2 möten när jag var gravid, visst det var skönt så, men det kändes ändå inte riktigt bra. Kändes inte som hon egentligen brydde sig
utan hon lyssnar för hon "måste", det är ju hennes jobb.
Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska hantera detta.
En del av mig vill bara fly, men det kan jag inte det nu när jag har Nellie.
En del av mig vill bara lägga mig i sängen och gråta, men det kan jag inte det nu när jag har Nellie. Hon tittar frågande på mig bara jag får en enstaka tår i ögat.
Jag torkar snabbt bort den, tar ett djupt andetag och ler mot henne.
Vill inte att hon ska se mig ledsen,
vill inte påverka henne negativt.
Ibland är livet tufft, jag vet att jag kommer ta mig från denna gropiga vägen in på en nyasfalterad slät väg en dag. Jag hoppas bara att jag hittar den vägen snart.
Just nu är det inte mycket jag kräver. Jag vill bara ha tillbaka mina pengar sen kan du dra vart fan du vill, jag förtjänar så jävla mycket mer. Jag förtjänar främst respekt men du kan inte ens ge mig det. Ge mig mina pengar sen bryr jag mig inte vad du gör med ditt liv,
så länge du försvinner ur mitt!
Trodde aldrig någon skulle kunna ersätta platsen du hade i mitt hjärta, men för varje gång du rivit upp såret, blir platsen mindre och mindre och nu har jag insett att du inte ens förtjänar den lilla plats som finns kvar. Det finns så många personer/saker som kan hjälpa till att läka såren, låta platsen växa sig stor igen och fylla den med kärlek, respekt och fina minnen. Det finns så många som förtjänar den platsen så mycket mer än du någonsin gjort.
Jag är trött på smärtan så nu är det dags att gå vidare... så fort jag fått mina pengar!
Vad jobbigt att du mår så dåligt. Du får alltid prata av dig med mig om du känner för det. Kram från mig och Ebba
Jag finns också alltid till hands om du skulle känna att du bara vill hänga och tänka på nåt annat, eller om du vill prata!
Det är jobbigt att läsa att du inte mår bra gumman, speciellt när jag är så långt borta. Men du vet att jag alltid finns här för dig, no matter what, glöm aldrig det! <3
jag som skrev det förra inlägget :)
Tack allihopa! Gulligt att ni stöttar men jag vill inte tynga ner er med mina problem! Känns så tungt att min släkt och familj inte är vad den en gång var, det är tufft att bli vuxen, mkt förändras, folk sviker en längst vägen men det är livets hårda skola. Men tack för ni finns och är så fina människor :)
