Update
Nu är Nellie hämtad och det är lika vemodigt varje gång...
Jag får nästan lite panik aktig känsla som jag gör allt för att trycka bort,
sen kastar jag nästan iväg henne och tänker: Ta henne snabbt innan jag ångrar mig.
Det är nog lite försvarsmekanism, jag kan liksom inte säga hejdå till henne riktigt. Står inte och pussar på henne och sånt för då vet jag att det bara blir jobbigare. Lättare att stänga av, blunda och att dem bara går. Låter kanske konstigt men det är i alla fall lättast för mig så. Hade nog gråtit en skvätt annars och jag vill inte att Nellie ska förknippa avsked med något jobbigt, hon ska känna sig trygg med olika människor i min omgivning. Finns väl inga rätt och fel så man kan bara hoppas att det blir bra till slut.
Det är i alla fall min önskan!
